La Puebla de Cazalla

Idag körde vi till La Puebla de Canzalla, sju mil öster om Sevilla. Den förnämliga ställplatsen har bara en dunkel baksida: Från duschhuvudet i herrarnas dusch sprutar det fram bara kallvatten. Så jag biter ihop tänderna och tänker på Erik och Camille som vinterbadar, och genast känns vattnet inte längre så fasligt kallt.

De gamla stadsdelarna uppe på berget består av prydliga tvåvåningshus och några kyrkor förstås. Inför julen hänger många familjer ut en bonad med en bild av Jesusbarnet, andra nöjer sig med en docka av Jultomten, som klättrar uppför husväggen.

Julgranen vid kommunhuset ser alltför eländig ut!

Spanjorerna är betydligt mer högljudda än de blygsamma portugiserna. Så det var ett ordentligt oväsen från de fyllda restaurangerna i centrum, när ”alla” ska ut och äta eller bara ”ta ett glas”.

En av fördelarna med Spanien är språket, i alla fall jämfört med Portugal och Frankrike. Här kan vi tillsammans 75 ord, vilket underlättar när vi beställer mat på någon restaurang. Inte ens Google Translate har det lätt i Portugal, där vi enligt dem skulle lockas av menyns maträtter som ”fläskskinn”, ”skohylla” och ”senapssaft”!