Portugal, Vilar Formoso

 Dagen börjar tidigt, då vi har en lång resa framför oss. GPS:en fick fnatt och skickar oss kors och tvärs i San Sebastian, innan vi plötsligt ser en liten blå skylt med det magiska ordet ”Bilbao”. Alltså motorvägen åt rätt håll. Den följer vi och kommer äntligen ut ur stan.

Vi kör rätt in i Pyrenéerna och återupplivar alla häftiga tunnlar och broar från tidigare resor. Snart kör vi på den spanska högslätten på över 900 meters höjd. Här finns inga träd eller buskar, bara brun färg i minst 150 olika nyanser. Vi ser snö på en bergstopp.

Vi köper två koppar espresso på en liten bensinstation i ödemarken. Stationshuset var omgjort till en bar med ett rejält sortiment starka drycker. Där sitter tre gamla gubbar och pokulerar högljutt, samtidigt som de ser beundrande på den vackra servitrisen.

På eftermiddan kommer vi efter 54 mil till Vilar Formoso, just innanför Portugals gräns. Det var en trevlig och omväxlande dag på fina vägar, lite trafik och bara en Umleitung. I morgon fortsätter vi söderut.

Spanien, San Sebastian

 Idag hade vi fått nog av franska landsvägar med alldeles för många byar, rondeller och Deviationen (Umleitungen), så husbilen får nu rulla på de exemplariskt jämna och fina betalmotorvägarna. Framrutan fick nästan inga insekter på sig idag, på etappen till Perigueux bildade insekterna däremot en filt på både framrutan och backspeglarna. Konstigt att det blir sådan skillnad!

Pyrenéerna gjorde sig märkta långt i förväg, då Bordeauxslätten omvandlades till långa, sugande, backar längre söderut.

Ställplatsen i San Sebastian var alldeles full med husbilar, men vi lyckades backa in på en ledig plats på högskoleområdet gatuparkeringar. Här på gatorna står vi tillsammans med knappt 100 andra husbilar. Vi står som andra bil på höger sida

Vi kollade in kemifakultetens hus med periodiska systemet på ytterväggen, och den något förfallna arkitekturbyggnaden

När vi gick ner på stan för att äta började duggregnet. Det visade sig att alla restauranger stängde klockan 17, förutom en burgarrestaurang, som blev vår räddning.

Stranden med sin vackra sand en disig eftermiddag

En bild från stan

Väderprognoserna lovar vartannatdagsväder de kommande två veckorna i norra Spanien, så vi rullar söderut i morgon mot Portugal och bättre väder med sol varje dag….

Andra dagen i Perigueux

 Efter dagens smörgåslunch går vi ner på stan till ett café som ligger på min tio-i-topp-lista över bra caféer och konditorier. Här blir man aldrig besviken!

Vi går på ”fina gatan” och ögonshoppar vilt.

Stans bibliotek luktar kultur

Arkeologiska muséet

Vi går ner till floden L´isle

Bara några kvarter från ”fina gatan” står det här bortglömda lilla palatset, och väntar på mycket och vänlig omvårdnad

”Har jag bara fem meter gammal mur, kan jag bygga mitt hus!”

Perigueux

 Idag kör vi 46 mil till den lika trevliga som gamla stan Perigueux, där vi varit många gånger. Halvvägs kom vi upp i bergen, 1002 meter högt. Och det blev rejält varmt, 28 grader som mest. Klockan tio på kvällen har vi fortfarande bodelsdörren öppen!

Vi var osäkra om vi kunde tanka diesel, eftersom tankbilschaufförerna har strejkat, och enligt internet var det svårt att tanka bilen på många ställen. Det visade sig att bensinstationen vi besökte hade laddat upp ordentligt, det var inte ens kö vid pumparna. Så nu räcker den fulla tanken långt in i Spanien. Det är bäst att passa upp ordentligt vid pumpen, för diselhandtagets färg är orange i Frankrike.

Kyrkan och bron är tillsammans med romerska lämningar de största monumenten i stan.

Vi gick till stan för att äta middag, men var nog för tidigt ute vid halv sjutiden och vi hittade inget bra matställe. Däremot var det fullt av folk som drack vin och öl utomhus. Så vi gick tillbaka till husbilen och stekte grönsaker med omelett och pain riche.

På andra sidan floden är husen hopbyggda med berget bakom. Så byggde också de förhistoriska människorna i det här området för flera 10.000 år sedan!

Den här gäddan längtar säkert tillbaka till floden på andra sidan vägen.

”Mitt i Frankrike”

 Bara några hundra meter efter att vi lämnat ställplatsen i Trittenheim, visade sig dagens förutsättningar: Umleitungen, dimma, backar upp och ner, tvära kurvor och smala vägar genom byarna.

Först när vi lämnat Luxemburg bakom oss, visade sig den franska landsbygdens vackra leende mot oss. Böljande kullar och 24 grader är helt OK! Dagens 46 mils körning kändes inte mycket, eftersom vi turas om vid ratten.

Vi står nu på en gratis Aire Camping-Car, nära Chalon-sur-Saone.

Det första vi gör när vi kommit fram, är att korka upp en flaska rödvin vi köpte igår i Trittenheim. Jättegott!

Trittenheim

 Efter en dryg timmes körning söderut, kommer vi fram till Trittenheim, där gatuarbetena på Storgatan håller på så länge vi kan minnas. På ställplatsen har vi fin utsikt över Mosel och vinfälten på andra sidan vattnet

För 12-15 år sedan hyrde vi rum hos Weingut Bollig två gånger. Idag var föräldrarna Bollig inte hemma, så vi pratade trevligt med sonen Mathias som övertagit vingården. Han organiserade snabbt en vinprovning för oss och ett holländskt par som just kommit. Vi köpte sex flaskor av fyra olika sorter

 Druvorna till den bästa flaskan kommer från området Trittenheimer Apotheke, som syns på andra sidan bron. Vår flaskas druvor plockades på den allra bästa delen av Apotheke, där marken lutar 75%, så de har en egen liten linbana för att transportera ner druvorna till närmsta väg

Längs Storgatan finns mest vinodlarnas byggnader, där de bjuder på vinprovning och vackra flaskor att köpa

Systembolaget har slut på de fåtaliga flaskor de köpt in från Apotheke. Synd på så rara ärtor! Idag var det fint väder och 19 grader varmt. Kvällen är också varm, så vi sätter nog inte på värmaren i kväll

Zell

 Vi tar det, som vanligt, lugnt på morgonen. Efter en dryg timmes resa söderut längs Mosel, kommer vi till den lilla staden Zell, där vi parkerar trevligt, fyra meter från vattnet. Detta blir vår femte resa längs Mosel. Idag ser vi den första svenska husbilen sedan vi lämnade Kielfärjan för elva dagar sedan.

Efter dagens lunchsmörgåsar går vi över bron till ”gamla stan”, och tar en kopp kaffe med årets bästa Apfelstrudel. Vi går uppför en brant backe till ”det fyrkantiga tornet” och hittar en liten men ytterst välskött begravningsplats högt ovanför bebyggelsen.

Det här områdets mest kända vinodlingsläge heter Zeller Schwartze Katz, vars viner säljs över hela världen. Här väljs varje år en värdig kvinna till årets vindriktning. Jag undrar om de också väljer Årets Vinkatt?

Lite bilder från stan

Mosel, Kobern-Gondorf

 Vi fyller på matförrådet hos Albert Hein innan vi styr söderut. På motorvägen har vi fint flyt och kommer fram till Kobern-Gondorf 20 mil senare. Ställplatsen är inklämd mellan järn- och bilvägen på ena sidan och Mosel på andra sidan, men för en natt står vi bra. Efter en runda i byn förstår vi att vi är dagens enda turister här.

Det är stark ström i Mosel idag, så fartygen glider snabbt nedströms, men får kämpa hårt för att komma uppströms.

Varje viktig by vid Mosel har en egen slottsruin

För att leva med århundradets högsta vatten eller högvattnet 1993 räcker det inte att bara ta på sig stövlarna

Ett vackert hus på stan

Wekerom

 Efter lunchen åkte vi med Coosjes bror till det tidigare kungliga jakthuset Aardhuis, där en liten utställning visade hur det såg ut i svunna tider.

Idag fungerar byggnaden som restaurang, och vi fikade i Drottningens Salong.

Det kungliga besöket avslutades utanför det kungliga Paleis Het Loo från 1600-talet

Dagen avrundades med att jag och Coosjes bror lagade middag