Femte dagen i Quarteira

 Idag är dagen då alla husbilar måste flytta till den intilliggande parkeringen, för i morgon är det stor marknad på ställplatsen. Redan tidigt i morse var det full fart vid tömningsplatsen för att förbereda en dag utan någon service. Också vi flyttade tidigt till parkeringen för att få en bra plats där. Vi står som tredje bil till vänster

Här väntar vi på gratisbussen som tar oss ner till strandpromenaden 

Först hälsar vi på kossan vi pratade med igår

Sedan fortsätter vi till ett café vi sett tidigare

De har bl a holländsk äppeltårta som vi måste testa. Caféet hade många gäster, och jag var den enda som inte kom från Holland eller Belgien

Jag beställde också ”dois copos de vinho branco”. Servitrisen blev så glad över mina språkkunskaper att hon berättade det högt för alla i caféet. Det var nästan så att jag själv trodde på det!

Nu ökar coronainfektionen i de flesta länder vi besöker. Också här i Portugal, som skärper kraven i morgon och blir mer lika Tysklandoch Frankrike. Så vi planerar att sakta dra oss mot Spanien, som har ett lägre infektionstal.

Startbatteriet har gett upp efter fem år

Dagen började lite dramatiskt. När vi skulle backa bilen för att fylla på vatten startade inte motorn! Voltmätaren visade bara 11,5 volt, så det var bara att gå till bilverkstan på andra sidan gatan, där chefsmekanikern lämnade en stor BMW åt sitt öde och följde mig till husbilen. Han fastställde snabbt att det fem år gamla batteriet måste bytas ut mot ett nytt. Han hade ett passade på lager och gjorde snabbt bytet. Vår förtvivlan övergick till full lycka på bara en halvtimme!😀

Vi kunde inte mer än sitta nöjda och glada i husbilen

På eftermiddan tog vi gratisbussen till strandpromenadens bortersta del. Här är husen äldre och mysigare än i den nybyggda delen

Portugals fotbollslandslags ko står och väntar på nya segrar

Vi passar på att ta en kopp kaffe

Trots batteriproblemet och att det var molnigt hela dagen, blev det en trevlig dag då vi gick 9.165 steg eller 6,7 km

En ny väg till stranden

Varför inte ta en ny väg till stranden? Sagt och gjort tog vi en östligare väg genom ett naturområde

Längs vägen finns några hus på stora tomter gömda bakom murar

Ett förfallet och övergivet hus väntar på bättre tider

Vi kom fram till en bättre resort med golfbana

Plötsligt kommer vi till den här grinden med en skylt som säger att vi får inte gå längre, så det är bara att vända om. Vi får inte passera stans vattenreningsverk 😩

Intill vägen hittade vi den här konstiga anläggningen, kanske en vattenpump?

Vid stora landsvägen finns ett hus till salu. Ett fynd med sol hela dagen och inga besvärliga grannar

Vi tar bussen till Vilamoura

 Idag tar vi kommunens lilla gratisbuss, som med 15 sittplatser kör en slinga genom hela samhället varje timme. Vi kliver glatt på bussen, men chauffören skakar på huvudet och låter oss inte gå ombord. Som nästan alltid glömde vi att ta på oss ansiktsmaskerna!

Efter en halvtimme är vi framme i den exklusiva turistorten Vilamoura, som redan på romarnas tid var en fiskehamn. Idag gäller stora båtar, restauranger, märkesbutiker och framför allt hotell. Det rika och vackra folket såg vi inte mycket av! Den stora hamnbassängen är ”mitt i smeten”.

Snart blir vi hungriga och går in på ett, som det visar sig, fotbollscafé, och ser ibland på när Manchester United spelar en inspelad match på elva TV-skärmar

Vi går omkring lite i centrum innan vi tar bussen tillbaka. Här finns masssor av hotell

På busstationen finns en keramisk bild av husbilens föregångare, diligensen

Quarteira

 Igår rullade vi 19 km på smala och krokiga vägar från Falesia till Quarteira, fågelvägen är det mindre är 9 km. Ställplatsen är stans marknadsplats, så på tisdagkväll jagas alla husbilar bort, nästa morgon börjar marknadsfolket sätta upp sina stånd och på onsdagkväll är husbilarna tillbaka igen. Nu står vi ca 50 husbilar här på denna väldigt stora, men långtifrån mysiga yta.

Efter dagens lunchsmörgåsar går vi en trevlig väg ner mot stranden. Här ligger några av de vackraste husen med dito trädgård man kan tänka sig. De nyare husens ägare försöker dölja sina excellenta fastigheter så gott de kan

Nu är det inte längre möjligt att köra ner till stranden med sin husbil, ändå stod tre stycken parkerade där

Stranden blir extra bred under ebben

På hemväg från stranden går vi förbi den här skräptomten, där bilarna sakta växer samman med naturen

I rondellen nära ställplatsen står två gummor i cowboyhattar och tvättar med vatten från den undergörande källan

 

Sista dagen i Falesia

 På vår promenad idag följer vi den lilla lokalgatan österut och ser allt från ståtliga till förfallna och övergivna hus. Det övergivna huset har säkert inte fått någon omvårdnad på de senaste femtio åren. Kanske är det grannarna som klipper slyet, annars hade trädgården blivit en tät djungel, för här växer allt fort.

 

Vi går förbi en nedlagd kattkoloni, där katterna skulle leva ett gott, men kastrerat liv bakom stängslet

Vi kommer ner till stranden och ser en man som försöker lära sig skärmflygning, andra fiskar med sina långa spön, och barnen samlar snäckor

Ännu en strandpromenad

 ”Oh, vilken härlig promenad!” säger Coosje när vi kommer hem från dagens promenad på sandstranden. Vi startade på eftermiddan när molnen blåst iväg och himlen var alldeles knallblå

Efter 2,5 km kommer vi till en vinterstängd restaurang och sitter skönt i solen☀️.

Vi lämnar stranden och följer en träklädd gångväg uppför en ravin

Där ravinen slutar finns lämpligt nog en hiss som tar oss upp den sista biten

Hissen stannar överraskande i kanten av en första klassens hotel and golf resort. Byggnaderna, trädgårdarna, allt var av absolut högsta klass. Det var så fint att det går inte att ta en rättvisande bild av den lika stora som fina anläggningen med egen golfbana!