onsdag 31 oktober 2018

En kall och regnig dag i Peniche

Morgonen började bra med goda ”småfrallor”, som alltid bakas individuellt och ingen är den andra lik. Inget bake-off här inte!

Det är lite kallt här med 14 grader, så värmefläkten är igång hela dagen. På förmiddagen regnade det, så vi beslöt att åka vidare söderut i morgon. I Algarve är det betydligt varmare.

Den lilla staden Peniche ligger på en halvö och längst ute är gamla stan avspärrad av en hög mur med vallgrav framför


Stan lever av fiske och turister. Både borgen och kyrkan är från 1500-talet


Här är nedfarten till ställplatsen, där vi står innanför stadsmuren tillsammans med ett femtontal andra husbilar


tisdag 30 oktober 2018

Peniche

I morse var vi fortfarande mätta efter gårdagens festmiddag och åt bara en halv smörgås till teet. Eftersom det var ganska långt till vårt mål Peniche på Portugals västkust, tänkte vi köra dit på två dagar. När vi kommit in i Portugal kom Coosje på att vi skulle ställa tillbaka klockorna en timme, och plötsligt var det möjligt att köra direkt till Peniche utan att komma fram alltför sent eftersom dagen blev en timme längre.

Stora avbrända områden från förra årets bränder syntes tydligt, men i mer befolkade områden tycktes de brända träden vara avverkade. Ju längre söderut vi kom desto bättre blev vädret, förutom att i utkanten av Peniche kom en våldsam regnskur. Så vi fick hålla för öronen för att inte bli knasiga.

På ställplatsen står vi tillsammans med minst fem svenska husbilar, varav vi känner en sedan förra årets resa. Trevligt! Vi startade på 850 meters höjd i Spanien och står nu vid havet, så vi hade en rejäl nedförsbacke idag.

måndag 29 oktober 2018

En kalasmiddag i Sancti Spiritus

Igår kväll beslöt vi att lämna det kalla vädret vid Biscayabukten och köra söderut.

När vi i morse lämnade Biarritz var det regn i luften, och när vi korsat gränsen till Spanien och kommit in i Pyrenéerna började det regna och blåsa ordentligt. Första riktiga regnet sedan vi lämnade Göteborg för knappt tre veckor sedan.

Uppe på spanska högplatån höll snön på att regna bort,  men det var slask kvar på vägen.
.
Lagom till lunchen vid Burgos blev vädret bättre och solen lyste ibland. Fram till Salamanca var högplatån femtio nyanser av brunt: Plöjd jord, harvad jord, slaget gräs, torrt gräs, osv. På 20 mil såg vi inte ett enda djur, ingen häst, ingen ko, inget får, ingen get, inte ens någon överkörd råtta. Som högst var vi 850 möh.

Vi styrde mot en restaurang med tillhörande parkering, hittad på CamperContact, fem mil före gränsen till Portugal. För 9 € per person fick vi en trerätters middag med en flaska vin + kaffe. Vi kunde välja mellan 10 förrätter, 10 huvudrätter och 10 efterrätter. Jättegott är bara förnamnet!

Vi svängde av vid den här bedagade skylten

Det är bra att ha nära hem efter en kalasmiddag!

Vad åt vi då?
Jag åt torkad spansk skinka med sparris, grillad torsk och lime mousse.
Coosje åt en jättestor lyxsallad, en kycklingrätt och också lime mousse.

söndag 28 oktober 2018

En eftermiddag i Biarritz

Vägen till centrum går högt ovanför stranden

Idag var det en bra dag för vågsurfare även om det nog var lite kallt i vattnet

Det är lätt att få en glimt av vattnet, som alltid är nära i Biarritz


Det är gott om gamla, fina, hotell i stan. Däremot var det glest mellan de exklusivare affärerna, jag såg bara en enda klockaffär. Stor skillnad mot Marbella, som är en pärla för alla lyxälskare med stor plånbok




På den här restaurangen åt vi en god Quiche Lorraine med det godaste glas rödvin jag druckit, men Coosje tyckte att flaskan Dornfelder vi köpte i Tyskland var ett strå vassare

När arkitekten glömt att rita in fönster och balkonger, är det bara att måla dem i efterhand

Den kanske vanligaste trafikskylten i Biarritz är den här. Hade den inte funnits nära stranden hade vågsurfarna tagit alla platser inom gångavstånd med sina campingbussar



lördag 27 oktober 2018

Biarritz

Efter att ha rullat 32 mil kom vi till ställplatsen två kilometer söder om Biarritz centrum. De första milen från Perigueux följde vägen kanska neandertalarnas gamla gångstigar för några tiotusentals år sedan. Backigt och kurvigt var det i alla fall, och i området finns fynd från neandertalarna + grottmålningar av förhistoriska människor.

När vi parkerat gick jag ner till stranden Plaque de la Marbella och såg ett tiotal ungdomar  vänta på ”den rätta”vågen




När jag tittar norrut ser jag de fina hotellen på Pointe de Biarritz .....

.....och när jag tittar söderut ser jag en regnskur vid spanska gränsen



fredag 26 oktober 2018

Hela dagen i Perigueux

Vi snyggade till husbilen på förmiddan och gick in till stan på eftermiddan. Det är tio minuters promenad längs floden L’isle Innan vi kommer fram till bron som tar oss över till den uråldriga, medeltida, ”gamla stan” på andra sidan.

Katedralen från 1100-talet dominerar stan. Den byggdes om på 1800-talet och fick fem stora och jättemånga små kupoler. I stan finns också gott om romerska lämningar


Det är mysigt att gå omkring i de smala gränderna med de exklusiva butikerna. Här finns allt trevligt och gott en människa kan stoppa i sig eller ta på sig. Hör fick vi resans hittills godaste kaffe och Coosje tvättade håret för fem Euro



torsdag 25 oktober 2018

Perigueux, tom-tom har lite hyss för sig

När vi startade från Dole i morse, var vår plan att köra dit på två dagar. De första timmarna var det disigt och tråkigt, men längre västerut kom solen fram och landskapet blev trevligt kuperat. Snart hade vi kommit så långt på de bra vägarna att vi beslöt att köra direkt till Perigueux, dit vi kom just innan solen gick ner. Idag blev det inte en meter på betalmotorvägarna.

På vägen hit hade GPS:en tom-tom lite hyss för sig. Först ville han leda in oss i en smal gränd där bara en cyklist får plats. Senare ville han att vi skulle besöka en gammal kyrka till höger om vägen. Då började Coosje och jag att prata om tom-Toms andra svaghet: Att uttala holländska namn på rätt sätt. När våra holländska vänner får höra den svenska rösten säga Ijmuiden kan de inte hålla sig för skratt. Nu tyckte tom-tom att vi skojat tillräckligt på hans bekostnad, så han stängde av sig själv och bildskärmen blev alldeles svart. Så det vara bara att köra in på närmsta parkering och starta om honom, och sedan dess har han fungerat bra igen.

Här är en bild från den urgamla stadens smala gränder, tagen förra året


onsdag 24 oktober 2018

Till Frankrike och Dole

Efter en kall natt i Ravensburg ställde vi in GPS:en på Dole en bit in i Frankrike. Vägen från Bodensjön till Freiburg är delvis hårt trafikerad, smal, backig och kurvig. Men vi kom helskinnade fram till Gaststättet utanför Freiburg, där vi stannar till varje år och äter lite mat. Oftast övernattar vi där också.

För andra gången på resan körde vi över Donau, nu 50 meter bred. Några timmar senare rullade vi över Rhen och kom in i Dupontarnas land. Väl framme i Dole ställde vi oss tillsammans med ett tiotal andra husbilar på en stor grusplan som är ställplatsen alldeles utanför centrum. Stan är mest känd för att Pasteur föddes här.

Notre Dam-kyrkan började byggas i början av 1500-talet och var klar 200 år senare

I kanalen ligger hyrbåtarna och väntar på att nästa års sommargäster ska komma och ta med dem på Frankrikes alla kanaler

Här är det betydligt varmare än i södra Bayern, även om nätterna är kalla också här.

Just när vi skulle börja äta middag, kom ett gäng ungdomar med sina bilar och körde på grusplanen så det ryker. Så alla husbilarna körde iväg till något lugnare ställe. Vi rullade några kilometer till stans andra ställplats en bit utanför stan.

tisdag 23 oktober 2018

Tillbaka till Ravensburg

När vi vaknade i morse visade kylskåpstermometern likadant som igår, alltså för mycket. Så det var bara att köra de tre milen tillbaka till servicefirman i Ravensburg. Nu tryckte de in mer kylpasta på baksidan av de två kylelementen. Ska det nu äntligen bli tillräckligt kallt i kylskåpet?

Vi gick en promenad till grannbyn och hittade ett undangömt Bäckerei med de härligaste bröd och kakor man kan tänka sig. Så goda kakor har vi inte ätit på flera år, inte ens i Wien med sitt otroliga utbud av läckerheter. ”Varje dag blir man överraskad av något trevligt!” säger Coosje när vi går ut ur bageriet

På vägen dit såg vi ett krusifix på en privat tomt intill gångvägen

Ravensburg är mest känt för sina puzzel, men nu har vi varit här tillräckligt mycket. Hoppas bara att kylskåpet är tillräckligt kallt i morgon bitti, så vi kan fortsätta till Freiburg!

måndag 22 oktober 2018

Meersburg vid Bodensjön

Klockan åtta i morse kom kylskåpsteknikern och såg snabbt att han borde bygga in en fläkt i utrymmet bakom kylskåpet för att leda bort värme därifrån och då få ner kylskåpstemperaturen. Vi får se i morgon om det fungerar.

På vägen ner till Bodensjön såg vi ett fält med solrosor som växer i ett hav av lila blommor

Efter tre mil var vi framme i det mysiga Meersburg med sitt medeltida centrum. Varje viktig stad har en stadsport .....

..... och Meersburg har två

Den gamla borgen har anor från 600-talet

Det vackra Nya Slottet är från 1700-talet och ombyggt ett flertal gånger

Plötsligt dök en zeppelinare upp på himlen

Allra helst går man i solen på strandpromenaden

Stan är fylld av präktiga hus

I ett fönster sitter stans yngre invånare med sin vän

söndag 21 oktober 2018

En kort paus i Bad Waldsee + till Ravensburg

I morse lämnade vi Nuertingen och Neckar, som här bara är ett stenkast bred

Vi körde söderut i ett vackert och omväxlande höstlandskap med ängar, berg och dalar. Här är Tyskland som bäst! Som högst var vi 760 möh. Vi körde över Donau som inte var bredare än att jag fantiserade att kunna hoppa över den. Coosje säger: ”Jag skulle kunna stanna här hela vintern om det var lika varmt som i Spanien!”

Framme i vår favoritstad Bad Waldsee parkerade vi som vanligt framför Hymersäljarens hus, men nu var bara verkstadskunder välkomna att stå där.




Så vi fortsatte, efter en god lunch, till kylskåpsreparatören i Ravensburg två mil söderut. Vi har bokat tid hos honom i morgon för kylskåpet är inte tillräckligt kallt.

Till Martin Luther i Worms

Igår hade vi dåligt internet på ställplatsen i Nuertingen, söder om Stuttgart. Så jag skriver idag i stället.

Efter att ha sagt Auf Wiedersehn till våra husbilskollegor i Westhofen rullade vi till Worms. Ställplatsen ligger alldeles intill Rhen, som sakta rinner genom stan. På strandpromenaden står Hagen, som just slänger Niebelungskatten i Rhen för att gömma den där, vilket han misslyckas med.

På strandpromenaden står också en fisk, som påminner mig om min geografilärare på realskolan

Ett portaltorn vaktar bron över Rhen

Efter tio minuters promenad kom vi till resterna av den gamla försvarsmuren. Under det högra valvet skymtar man den katolska Domen och den protestantiska Trefaldighetskyrkan

Domens älsta delar är från 900-talet. Invändigt ör det gott om förgyllda saker, men som ofta i katolska kyrkor är Jesus på korset hänvisad till ett mörkt hörn någonstans i periferin. En liten burlesk staty glädjer säkert några av oss



Och den protestantiska kyrkan

Till sist Martin Luthermonumentet. Han spikade upp teserna i Wittenberg och blev sedan dömd som fredlös av kejsaren i Worms. Men den domen hade ju ingen större inverkan på Luthers arbete