Olhao grundades på 1600-talet, och är alltså en ung stad för att vara i Portugal. På eftermiddan utforskar vi stans smala gator och gränder trevligt tillsammans med husbilsgrannarna M&A, inklusive en kopp kaffe förstås.
Portugisiska kyrkor är alltid vackra, så också dessa två, som tillägnas fiskare och sjöfarare.
Det är gott om övergivna hus också i den här stan.
Varför inte måla tomma och tråkiga väggytor?
När vi är klara med morgonbestyren, kör vi de 28 kilometerna österut till en stor avgrusad parkering nära stranden i Olhao, där vi ställer oss tillsammans med ett 15-tal andra husbilar. Vi och en annan svensk husbil bildar en ”svensk hörna” bland alla fransoser och holländare.
Vi skyndar ner till strandpromenaden för att äta något enkelt.
Här finns två saluhallar, en för fisk och en annan för frukt och grönsaker. Stans enda byggnader i rött tegel?
 |
Längs strandpromenaden ligger de flesta båtarna kvar i vattnet över vintern. Nu är det ebb och lågvatten.
Några bilder från stan.
Tillbaka på parkeringen bjuder den andra svenska husbilen på nybakade lussekatter och pepparkakor!! Jättegott! Vi sitter länge och pratar trevligt om husbilar, resor och folks vanor och ovanor.
”Idag hade vi en härlig dag på stranden, helt fantastisk” säger Coosje när vi kommer tillbaka till husbilen. Ja, visst hade vi en fin dag när solen skiner från en klarblå himmel under vår långa strandpromenad. Atlantens gamla dyning slår hårt mot stranden. ”Hör hur det dånar från sjön” som Evert Taube sjunger.
Den lilla sjön alldeles bakom stranddynerna torkar ut i det alldeles för soliga vädret.
Naturen tar tillbaka det människan skapat.
Det går inte fort att köra på Portugals småvägar. Idag körde vi 23 km österut till ställplatsen i Quarteira på 35 minuter.
Vi går raskt två kilometer till stranden för att fika.
Eftersom det är söndag är det gott om folk på strandpromenaden.
Lite bilder från stranden.
Vi pratar länge med husbilsgrannen från Österrike. Han rekommenderar restaurangen på den stora mataffärer Pingo Doce. Vi går dit och kommer till en restaurang med samma koncept som IKEAs dito, förutom de skrikande småbarnen. Hade maten bara varit lite varmare, hade vi varit helt nöjda för två portioner mat och en flaska rödvin för 11 Euro. Vi drack bara upp en tredjedel, så resten stoppade jag i ryggsäcken för senare behov i husbilen.
Det är ingen tvekan om att lördagar är portugisernas favoritdag för familjens tvätt.
Två bilder från stan.
Efter lunchsmörgåsarna går vi till småbåtshamnen, som här kallas Marinan. På vägen dit tittar vi på de stora väggmålningarna vid en lekplats.
Vi passerar området på klippan med så många katter, som matas av snälla människor.
Yttre småbåtshamnen.
Inre småbåtshamnen.
Några bilder från stan.
