Hemma igen!

I morse klockan 09.15 lade Kielfärjan fast vid kajen i Göteborg, och skulle börja följa Folkhälsomyndighetens råd för 70+:are, som vill undvika att drabbas av Coronan. Alltså stanna hemma så mycket som möjligt, men vi har också möjlighet att gå utomhus om vi håller oss borta från andra personer. 

Båtresan blev en lugn och fin avslutning på hemresan från södra Spanien. Totalt körde vi 7.763 km från att vi startade hemifrån tisdagen den 15: oktober. Vi besökte sju främmande länder: Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Spanien och Portugal.

Det som nu är kvar av resan är att tvätta smutsiga kläder, plocka undan alla saker från väskor och kassar, och framförallt vänja sig vid att alltid ha samma utsikt från fönstren. Men det har ju sina fördelar också. Det gäller också att vårda resans alla minnen.

Coronan gör att vi håller oss borta från att träffa bekanta och annat folk. Jag är förvånad att olika länder har så olika handlingsplaner för att bekämpa Coronsviruset. Särskilt i storstadsområden borde problematiken vara likartad. Det ska bli trevligt att träffa gamla husbilskollegor när Coronan har släppt sitt grepp om oss alla.

Och så avslutar jag resan och bloggen med en bild från en badstrand i Spanien och tackar bloggens alla läsare för att de följt vår resa under så lång tid.

Ombord på Stena Germanica

På eftermiddan kom vi fram till Stenaterminalen i Kiel. Resan har gått väldigt bra med bara lite bilar på vägarna, snälla tullgubbar vid gränserna och vackert väder ända från södra Spanien, förutom några timmars duggregn i södra Tyskland. Regnet hade den fördelen att det blötte ner bilens front, så det blev en barnlek att tvätta bort alla insekter från Rhonedalen, som satt som en päls framtill. På dagens etapp i mellersta och norra Tyskland såg vi bara enstaka personbilar och nästan inga lastbilar, som har körförbud på lördag-söndag.

Söder om Hamburg såg vi stora skyltar, som berättar att turister är förbjudna att överhuvudtaget köra in i Schleswig-Holstein. Det är tydligt att olika länder försöker bekämpa Coronaviruset med olika metoder. Hittills är Spanien skarpast med sitt utegångsförbud och att personalen i alla butiker och bensinstationer har ansiktsskydd och gummihandskar på sig.

Stena utlovar att de ska tvätta dörrhandtagen oftare och tar bara ombord 299 passagerare, jämfört med kanske tusentals i vanliga fall, De har också gott om handsprit utplacerat.

Vi sitter nu i stora restaurangen vid ett fönster mot fördäck tillsammans med bara två andra personer.

Hannoversche Münden

Idag fortsatte vi resan från det coronadrabbade Spanien till det coronadrabbade Sverige. Vi stannar över natten i Hannoversche Münden och har kvar 38 mil till Kiel, där vi på söndag tar färjan som kommer fram till Göteborg nästa morgon.

Där bör vi stanna två veckor i lägenhetskarantän innan vi får gå ut och träffa folk. Tur att vi köpte två 1000-bitars pussel i vintras. Erik är snäll och köper två stora kassar mat, som väntar på oss när vi kommer till lägenheten.

Dagens bild från Hannoversche Münden visar skillnaden mot livet i Spanien: grå himmel, inga palmer och inget bord dukat med tapas och två glas vin. Däremot såg vi stora fält med fint blommande påskliljor inne i stan. Vi har varit i den här sevärda stan med husbilen tidigare, och  sett den gamla stadskärnan och floden Werra med broar och ett mindre vattenfall.

Dole och Frankrike

Vi startade tidigt från Peniscola med målet att komma till Lyonområdet innan kvällen. Det var bara lite trafik ute på motorvägarna, förutom vid Barcelona och Lyon, så vi kom snabbt fram. Gränsen till Frankrike passerades galant. Tullmannen frågade vart vi skulle, och jag gav honom rätt svar: ”Till Freiburg via Lyon”. Så jag vann högsta vinsten: Att få komma in i Frankrike. Enkelt och behändigt!

Vädret var som gjort för bilkörning, lagom varmt och solen täcktes bara av lätta skyar. Vi kom fram till Lyon när solen höll på att gå ner, men vi kände att vi var inte färdiga med dagens körning. Så vi fortsatte i mörkret till ställplatsen i Dole, där vi stått flera gånger tidigare. Kvart över nio kom vi fram till den kolsvarta ställplatsen efter 103 mils körning. Nu har vi bara 24 mil kvar till Freiburg i Tyskland. Eftersom vi delar på körningen känns resan inte tröttsam eller tråkig. Vi såg mycket vackert idag: Spaniens kust, Pyrenéernas snöklädda toppar och den vackra  Rhonedalen. I morgon gäller det att komma in i Tyskland!

Hej Sverige, nu är vi på väg!

Igår på eftermiddan kom äntligen det efterlängtade samtalet. Javier på verkstan sa orden vi väntat så ivrigt på: ”Paketet har kommit, och ni kan komma till verkstan i morgon (torsdag) klockan tio, så monterar vi lampan!”

Idag gick vi upp tidigt och efter morgonfikat körde vi först och tömde toatanken, fortsatte till stranden, som polisen spärrat av för att hindra spridning av Corona-viruset, och fyllde tre vattendunkar från strandduschen. De två milen till verkstan var snabbt avklarade och strax efter oss kom Javier med sin mekaniker. Vi blev snabbt invinkade i verkstan och porten stängdes med en smäll, för egentligen får verkstäder inte ha verksamheter igång under karantänen. Bytet till den nya lamparmaturen gick snabbt, och blinkersen blinkade vackrare är någonsin. Vi körde snabbt ut från verkstan och var uppe på motorvägen inom en minut.

När vi körde norrut var det nästan helt öde på motorvägen. Vi passerade platser som vi hade stannat på, om det hade varit normala tider: Almeria, Murcia, Alicante, Valencia och många andra. Efter 75 mils körning, där vi turades om att köra, kom vi fram till Peñíscola vid kusten, 21 mil söder om Barcelona, just innan solen gick ner. Vi står på en tråkig grusplan tillsammans med tre andra husbilar. Till höger på bilen syns skyltarna från ställ- och campingplatser som inte längre låter nya gäster komma in p g a rädslan för Corona-viruset.

I morgon gäller det att komma in i Frankrike!

Spanska karantänen i Roquetas

Igår vid tvåtiden på eftermiddan körde vi från parkeringen alldeles vid stranden till en parkering mitt i stan för att få vindskydd för de stormar som kommer idag och på onsdag. Den hårda vinden från havet för med sig saltstänk och sand från stranden som täcker in husbilen med ett lager grå gegga, som är jobbig att tvätta bort. Så den vill jag undvika.


Väl framme i stan gick vi ut för att fika för sista gången innan hela Spanien ska läggas i karantän på måndag klockan 8.00 på morgonen enligt uppgifter på internet. När vi kom ut på huvudgatan hade alla restauranger stängt. Hela gatan var öde, förutom ett annat par som också verkade vara på jakt efter ett fikaställe, och ett par katter som snabbt sprang över gatan. Så vi fortsatte ännu längre bort till ett bra ställe vi varit på många gånger. Plötsligt stannar en polisbil intill oss och en av poliserna säger något om ”casa”. Några minuter senare stannar ännu en polisbil som också pratar om ”casa”. Då förstår vi att det är dags att gå ”hem”. Tillbaka i husbilen visar det sig på internet att karantänen med utegångsförbudet hade trätt i kraft redan kvällen innan klockan nio, då landets stadsminister höll ett tal.

Jag ringde i morse till verkstan som ska byta högra strålkastaren och de menar att paketet med strålkastaren borde komma till dem på onsdag. Det håller vi tummarna för!!!

Man är inte helt isolerad i sin bostad (läs husbil för oss) p g a karantänbestämmelserna. Hundägarna får gå korta promenader utomhus med sina fyrbenta vänner och alla får gå till affären och köpa mat. Så Coosje och jag passade på att få lite motion genom att gå till en mataffär lite länge bort. Vi höll matkassen tydligt i handen, så om det kom en polis förbi, skulle han se att vi var ute på en helt legitim promenad. Inne i mataffären höll sig alla kunder på ett ordentligt avstånd från varandra, en del hade ansiktsskydd och plasthandskar på sig.

Vi står alldeles ensamma på den här parkeringen och är just på väg att gå till mataffären.

Om verkstan byter lampan på onsdag kommer vi att köra norrut, för vi turister får köra i Spanien för att lämna landet. Är det OK att köra genom Frankrike och Tyskland är vi väl hemma i Göteborg någon gång i mitten av nästa vecka. Får vi inte passera Tyskland stannar vi i södra Frankrike, som är varmare än längre norrut.

Så önskar vi att alla klarar sig utan att drabbas av Coronaviruset!

Andra dagen i Roquetas de Mar

”Å vad ljuvligt!” säger Coosje när hon på morgonen drar upp gardinen mot öster och ser den röda solen gå upp över havet. För några dagar sedan när vi stod tre veckor i Salobrena såg vi solen gå ner över havet i väster. Så det kan förändras på bara tio mils körning!

På morgonen hade vi myggor i husbilen för första gången på över en månad. Tre stycken lämnade en röd fläck efter sig när de förpassades till en bättre värld.

Alldeles intill vår parkering finns en park med en obelisk, inramad av små fontäner. Trevligt med sprutande vatten i värmen!

Vid lunchdags gick vi först till Holgers tyska restaurang, som hade onsdagsstängt. Så vi fortsatte tvärs över gatan till samma hotellrestaurang, som vi åt tapas på igår. Det är svårt att välja eftersom de har 38 olika tapasar att välja mellan. Jag tog två stycken, som blev en hel lunch. Restaurangen syns bakom bilen.

Efter maten var det dags för en kopp kaffe, så vi fortsatte till en holländsk restaurang för en kopp kaffe och deras lika goda som stora äppelpaj. Coosje passade på att ta med sig tre holländska böcker på tillsammans minst 1.500 sidor från deras take-away-bibliotek. Vi blev rejält mätta, så vi åt bara sallad med bröd och ett kokt ägg till middag.

Tillbaka i husbilen var det så varmt att vi satte oss på en mur i närheten till det blev svalare vid halv sextiden. Idag gick vi 12.302 steg, eller 7,1 kilometer.

Vi stannar nog ett bra tag här i Roquetas de Mar, tills att det nya lamppaketet kommer till verkstan i El Ejido. Så jag tar time-out med bloggandet tills att något nytt och kul händer om ca en vecka. I morgon ska det bli molnigt för första gången på jättelänge. Men vi har gott om ström i batterierna, så det går ingen nöd på oss!

Roquetas de Mar

Efter att ha tömt spillvatten- och toatankarna körde vi österut på motorvägen. Dagens mål var bilverkstaden Autocaravanas Almeria, just öster om El Ejido, för att få höger blinker framtill lagad. Plötsligt ville den inte blinka längre! Efter att med GPS:en ha kommit ”ganska nära” verkstaden, frågade jag en yngre man var verkstaden låg. Han hoppade snabbt in i sin bil och visade oss vägen ända fram till verkstaden. Den stora fördelen för oss turister i Spanien är inte bara det fina vädret, utan lika mycket de vänliga människorna.

Det visade sig att en blinker inte går att laga, utan hela lamppaketet måste bytas ut till en kostnad av ca 11.000 kr. Tur att försäkringen tar allt, förutom 2.000 kr!

Dagens resa började i det bergiga Castell de Ferro och slutade på slätten omkring Roquetas de Mar. I det här området skjuter plastväxthusen upp som svampar ur jorden. Alla ytor som inte är bebyggda med hus eller vägar, täcks av plastväxthusen.

Vi står på en parkering alldeles vid stranden. Det är viktigt att inte campa, d v s ställa ut stolar, bord och liknande utanför husbilen, för då får vi böta enligt skyltens taxa. Polisen kör förbi varannan dag och kollar.

Stranden, som är oändligt lång och flera hundra meter bred, består av den allra finaste sand.

Till sist en bild av en liten vattenkvarn som någon pappa byggt till sina barn i en liten bäck i Salobrena. När vi åkte därifrån igår hade den snurrat glatt i två veckor. Bästa kvalitet alltså!

Castell de Ferro

Efter en tidig morgon körde vi idag tre mil österut till ställplatsen Tropic Autocaravanas i Castell de Ferro. Sista milen gick längs en lika krokig som backig väg där Sierra Nevada stupar ner i Medelhavet. Den här trevliga och välordnade ställplatsen har tillräckligt stora ståytor och breda körfält utan trädgrenar som försöker gripa tag i bilens tak. Här kan man stå länge utan svårighet. 

På ställplatsen har särskilt hundar hårda regler.

Ställplatsen ligger vid en klapperstenstäckt badstrand. Längre bort är stenarna betydligt mindre och man kan ligga på dem och sola utan att få skavsår.

Den lilla stadens kyrka

Fiskebåtarna vilar upp sig till nästa fisketur.

Som i de flesta städer i området finns det gott om berg som bebyggs när staden expanderar.

Sista dagen i Salobrena

Från början hade vi tänkt stanna bara några dagar i den här trevliga staden Salobrena på den spanska sydkusten, men det blev förstås tre veckor. Vår husbil skymtar som en vit fläck till höger på bilden, nära havet.

Här i Salobrena har vi haft lata dar i det vackra vädret, förutom de dagar när det blåst rejält. Då var det alltid pålandsvind och vågskummet blåste in över husbilen, som täcktes av en grå salthinna, som jag tvättat bort tre gånger. En gång för varje storm. Eftersom vi står på en parkeringsplats utan någon service, hämtar jag vatten och tömmer spillvattnet+toatanken flera gånger i veckan. Idag tvättade vi kläderna och sänglinnet i en tvättautomatbutik för, som vi hoppas, sista gången innan vi kommer till Sverige.

Vi spelar en hel del sifferkubb med två andra svenska husbilar. Efter att damerna vunnit två omgångar, vann äntligen vi herrar idag. Vi har gjort mycket trevligt tillsammans med svenskarna och deras hundar.

Nästan varje dag har vi gått till stan för att handla mat, äta tapas eller ”Menu del Dia” på någon restaurang. På lördagar går vi svenskar till grannbyns pub för ett glas öl eller vin för damerna. Apelsinerna har länge varit väldigt goda, nu är också mandarinerna lika fina med sin speciella smak.

I morgon rullar vi österut till någon ställplats för att duscha och tvätta håret.