GOD JUL!

Idag firade vi husbilsåkarnas stora vinterhögtid: Julafton. Dagen började med matlagning inför det stora knytislångbordet klockan två på eftermiddan. Vi lagade nio olika maträtter. Saknade bara ris a la Malta, som vi fick smaka av bordsgrannens goda.

Festen fortsatte tills solen gick ner och det blev kallt, några fortsatte ännu längre. Julbelysningen i Fuengirola är av den större modellen. Vid Plaza Espana hade kommunen överträffat sig själva med en stor glob som hela tiden skiftar i färger och mönster, samtidigt som de yngre åskådarna njuter av musik på högsta volym. 

”Nu ska vi dansa soldansen!” sade Coosje när solen äntligen lyser in i bilen på måndag morgon efter att stormen Elsa med blåst och regn tvingat oss att stanna i husbilen tre dagar. Elsa gjorde översvämningar och omkullblåsta träd över hela Spanien och också några dödsoffer. För att få tiden att gå gick vi tillsammans med andra husbilskollegor till den intilliggande restaurangen för att umgås, äta och dricka lite gott.

I förra veckan var det dags att fylla på gasol. Vid infarten till den trånga 

bensinstationen fick jag knuffas med en lastbil och en annan husbil för att komma in. 

Personbilarna bakom oss började tuta ilsket, så det var verkligen ett riktigt kaos  innan vi kom fram till gasolpumpen.

Förra veckan förbättrade jag mitt Rubiks Kub rekord med tio sekunder till en minut och fyrtio sekunder!

Så vill jag önska alla mina läsare en riktigt God Jul!

Fuengirola

Igår körde vi till Fuengirola. På vägen dit såg vi en av de stora tjurar, som står på berg en bit från de stora vägarna, dominerar landskapet och påminner oss om att vi är i Spanien.

Framme på ställplatsen mötte vi gamla husbilskollegor. Av de drygt 30 bilarna är hälften svenska och vi känner sex sedan tidigare. Trevligt att prata med gamla vänner och höra om deras äventyr sedan vi sågs sist.

Det viktigaste i stan är sandstranden. Här har människor bott sedan urminnes tider, men utan stranden skulle det nog bara finnas en liten fiskeby här.

Mitt i stan står årets upplaga av den stora och fina julkrubban. Till vänster syns Jesusbarnet och i bakgrunden kommer de tre vise männen ridandes på kameler för att överlämna sina gåvor.

Nära ställplatsen korsar lokalvägen och ån. I stället för bro, är vägen lagd på åns botten. När det regnar, forsar vattnet i ån så all trafik stängs av.

Den 3:e december sände SVT 1 ”Det goda livet” om svenskars liv i Fuengirola. Många här nere tycker att programmet fokuserade mest på öl, sprit och vin samt samt vinddrivna personer som ofta har en eller två bokstavssjukdomar. Det går förstås inte att i ett entimmes program göra en heltäckande bild av svenskarnas liv här i stan, och vi ”vanliga” svenskar får nog finna oss i att vi inte är så intressanta för TV-inspelningar.

Nu tar jag en paus i bloggandet, då vi kommer att stå länge här i Fuengirola och det nog inte händer så mycket intressant att blogga om. Jag återkommer!!

La Puebla de Cazalla

Idag körde vi till La Puebla de Canzalla, sju mil öster om Sevilla. Den förnämliga ställplatsen har bara en dunkel baksida: Från duschhuvudet i herrarnas dusch sprutar det fram bara kallvatten. Så jag biter ihop tänderna och tänker på Erik och Camille som vinterbadar, och genast känns vattnet inte längre så fasligt kallt.

De gamla stadsdelarna uppe på berget består av prydliga tvåvåningshus och några kyrkor förstås. Inför julen hänger många familjer ut en bonad med en bild av Jesusbarnet, andra nöjer sig med en docka av Jultomten, som klättrar uppför husväggen.

Julgranen vid kommunhuset ser alltför eländig ut!

Spanjorerna är betydligt mer högljudda än de blygsamma portugiserna. Så det var ett ordentligt oväsen från de fyllda restaurangerna i centrum, när ”alla” ska ut och äta eller bara ”ta ett glas”.

En av fördelarna med Spanien är språket, i alla fall jämfört med Portugal och Frankrike. Här kan vi tillsammans 75 ord, vilket underlättar när vi beställer mat på någon restaurang. Inte ens Google Translate har det lätt i Portugal, där vi enligt dem skulle lockas av menyns maträtter som ”fläskskinn”, ”skohylla” och ”senapssaft”!

Viva Espana!

Idag körde vi 13 mil i det härliga sommarvädret till Gibraleon i Spanien, och ställde oss på den fina och gratis ställplatsen intill en liten å.

Vi skyndade till restaurang Bar El Pargue, där vi förra året åt det årets godaste ”dagens meny” för 7,5 €. Idag på en lördag har de bara en a-la-Carte matsedel, men det blev resans hittills godaste måltid. ”Mina fötter växer fast i marken!” säger Coosje när vi får vänta lite väl länge på att beställa maten, för de har väldigt många matgäster idag. Servitrisen från förra året log och kände igen oss från förra året, häftigt!

Vi gick runt i den trevliga staden och hittade ett vackert torg, som omramades av byggnader i alla möjliga och omöjliga stilar.

På väg tillbaka till husbilen låg en vacker katt och gosade sig i solskenet.

Quarteira

Igår körde vi de lagom korta 17 kilometrarna från Falesia till Quarteira, där vi står på den grusade ställplatsen tillsammans med ett 50-tal andra husbilar. Området är stort, så vi har gott om plats och behöver inte trängas. På rondellen utanför ställplatsen har tvättgummorna kommit för att arbeta.

Idag gick vi till stranden och passerade tre fina och påkostade hus inbäddade i grönskan på sina stora tomter.

Kommunen vill inte ha husbilar stående på klippan ovanför sandstranden, men ändå stod ett 20-tal bilar på den vackra ”husbilarnas drömplats” med utsikt över havet.

Vi kom ner till strandpromenaden och tog en kort paus innan det var dags för en kopp kaffe med fikabröd.

De små kaktusarna har blommat färdigt och håller just på att tappa sina lila frukter. 

Falesia

Idag körde vi elva kilometer österut till Falesia., där vi stått flera gånger tidigare. Vi kom fram vid halv elvatiden till den fulla ställplatsen som sista bil idag. Visserligen fick vi bara en tillfällig väntplats, men i morgon får vi säkert en ordinarie plats med el.anslutning.

Den här ställplataen med fri utsikt mot naturen är motsatsen till gårdagens instängda ställplats i Albufeira. Den staden är kanske är den mest turistaktiga stad i hela Portugal med nästan bara turistbutiker, restauranger och barer i centrum. Men sitter man vid stranden med ett glas vin i ha den är det förstås trevligt också i Albufeira.

Nära oss står den här vackert målade husbilen. Kofferten fungerar som målar- och arbetsbord för konstnären som fortfarande målar och förskönar sin husbil både ut- och invändigt.

På sena eftermiddan gick vi på den här långa trappan ner till stranden när det var högvatten.

Idag var det äntligen lugnt väder samtidigt som vi stod nära en ”flygplats”, så för första gången sedan vi startade resan kunde jag flyga med mina små helikoptrar!

35 fransmän och -kvinnor spelar boule på kvällen ända tills det blir mörkt.

Nu tar jag paus i bloggandet till vi rullar vidare österut!

På havet utanför Albufeira

Idag kände Coosje och jag att det var dags att åka ut på en tur på havet. Vi gick till fiskehamnen och fick tag i fiskaren Orada, som lovade att köra ut oss på en sagotur på havet.

Orada vet var de bästa platserna finns för att se de stora fiskarna.

Vi såg också ett fartygsvrak från 1500-talet.

Coosje kunde inte hålla sig från att hoppa ner i havet.

En långpromenad till småbåtshamnen

Idag gick vi det backiga vägen till småbåtshamnen på andra sidan stan. På vägen dit satt en fiskmås och beundrade utsikten.

Småbåtshamnen är mest känd för sina vackert målade hus.

Längre bort från kajen har man byggt lägre hus.

På sluttningen mot småbåtshamnen finns ett par byggprojekt, som avstannade vid finanskrisen för tio år sedan. Här blev bara stommarna färdiga till ett hundratal lägenheter.

I Portugal ser man ofta hus också i välordnade områden, som inte fått kärlek och omvårdnad på mer än femtio, kanske hundra, år. Här har taket rasat in. Det är bara i tidigare DDR jag sett något liknande, där hade många hus inte blivit åtgärdade sedan 1939, då kriget började.

Totalt gick vi 17.112 steg, eller 12,2 km idag.

Albufeira

Idag körde vi drygt två mil mot sydöst till Albufeira, en känd turistort vid kusten. Sol och 20 grader, härligt! Vi började få ont om gasol, eftersom två bensinstationer nära Portimao för en vecka sedan inte ville fylla gasolflaskor överhuvudtaget. Så vi åkte till Lusiadagas, två kilometer från Albufeiras ställplats, och där var de jätteglada att få fylla vår gasolflaska!

Framme på ställplatsen fick vi den näst sista lediga platsen, så vi var extra glada att kunna stå här tillsammans med ett åttiotal andra husbilar.

Vi skyndade ner till stranden, och fikade med en fin utsikt över havet, stranden och staden.

En återvinningsval visade upp sig med alla sina tomma plastflaskor.

Rulltrappor är aldrig fel när man vill till eller från stranden.

I gamla stan undersökte och kroppsvisiterade polisen tre ”skummisar”, en fjärde skyndade bort på stranden. En tunnel leder ner till stranden.

De lokala fiskarna rensar näten.

En rondellbåt visar hur portugiserna för 500 år sedan upptäckte en stor del av världen och spred den kristna läran.