Små guldkorn i Vila Velha de Rodao

Idag kom vi ned från det spanska höglandets 850 meters höjd till den mer modesta nivån 350 meter, där vi nu står vackert i Vila Velha de Rodao ”mitt i Portugal”, efter att ha rullat 39 mil idag. De sista milen var en enda lång nedförsbacke. Vi körde förbi många ställen där skogen hade brunnit i det torra landskapet

När vi kommit n i Portugal fick Tiger visa upp sitt vackraste leende, då han blev fotograferad för att automatiskt betala landets motorvägsavgifter vid de allt för tätt placerade kontrollstationerna. Vi åt smörgåslunch i bilen oh avslutade med en kopp kaffe från en vägrestaurang. Koppen var obetydligt större än en fingerborg, så jag tycker att de kunnat fylla upp ordentligt till kanten. Men starkt och gott var det!

Man hittar ofta små guldkorn även i mindre samhällen, som den här byn. Bara ett par hundra meter från husbilen hade våra kusiner neandertalarna en boplats för 30 tusen år sedan. Då hade de bott vid den här floden Rio Tejo i minst 20 tusen år.

Senare kom andra folkslag till den här fina floddalen

Tvåveckorsjubileum i Valladolid

”Idag har vi varit ute och rest i två veckor!” säger Coosje idag. Visst är det så, och tiden har gått väldigt fort. I morse var det som vanligt kallt på morgonen när vi startade för att köra de 24 milen till på gratisvägar till Valladolid. Allt eftersom solen steg högre på himlen blev det varmare, och trädens gula löv lyste vackert mot den blå himlen. En fin resa med andra ord! I morgon rullar vi in i Portugal!

Så fort vi kommit fram gick vi ut på stan för att äta lite mat, det blåste en del så det blev allt kallt utomhus

När vi ätit färdigt skyndade vi oss till Plaza Mayor för en kopp kaffe i den varma solen

Vid torget ligger det här fina rådhuset, som är vackert belyst nattetid

Man märker att spanjorerna hellre går på caféer och restauranger, när den här fina San Pablo kyrkan är omgjord till museum

Första dan i Spanien och Baskien, fortsättning

..... och en husgavel som visar bilder från det dagliga livet

Mitt på Jungfru Blancas Torg står minnesmärket som visar hur spanjorerna 1813 förhindrade Napoleon att installera sin bror Joseph som kejsare över Spanien

Till sist hittade vi en äkta man från Baskien (kolla mössan) som stod och tittade ut över stan. Det var kallt ute, ända tills solen visade sig på sena eftermiddan

Första dan i Spanien och Baskien

Idag körde vi 19 mil till en fin och gratis ställplats, tack för tipset HSL, i:

För att komma till Gamla Stan på berget åker vi på det långa rullbandet med tak

Den gamla kyrkan var stängd för ombyggnad så den kunde vi inte komma in i, däremot såg vi det gamla renässanspalatset från 1500-talet vid den urgamla stadsmuren .....

Dax för Dax

I morse var det betydligt kallare och ett lätt duggregn föll i Perigueux när vi startade dagens etapp. Ju längre söderut vi rullade, desto bättre blev vädret. När vi på eftermiddan kom till en liten by väster om Dax sken solen och det var 22 grader varmt. Nu är vi bara åtta mil från spanska gränsen, fint! Att gå runt byns centrum tar bara fem minuter, inte mycket att titta på eftersom allt är stängt, förutom ett café och en chokladbutik. T o m kyrkan var stängd för ombyggnad. I morgon rullar vi in i Spanien, kanske till Vitoria-Gasteiz.

Rondellen är byns centrum, chokladbutiken till höger

En vilodag i Perigueux, fortsättning

Det sista kvarvarande tornet från stadsmuren, 1400-tal

På den stora affärsgatan kan man köpa allt en människa kan äta, dricka eller klä på sig

Utsikten tvärs över floden Isle från ställplatsen

En vilodag i Perigueux

Idag hade vi en härlig vilodag i Perigueux, tvättning av bilen och oss själva + att Coosje fick håret tvättat och klippt. På förmiddan gick vi runt i den mysiga och medeltida stan och fikade, på eftermiddan gjorde vi samma sak igen, men på ett annat fik. Gamla stan består av smala gränder och små torg, där man minst anar det. Stan måste vara en stadsplanerares våta dröm, men verkar vara svår  att förverkliga nuförtiden. Här finns också gott om romerska fornlämningar. I morgon rullar vi vidare mot Biarritz-hållet, får se hur långt vi kommer.

Nöjda och belåtna efter att Coosje klippt håret och vi har fikat på caféet i bakgrunden

Kyrkan som började byggas på 1100-talet har fem stora och ett oräknerligt antal mindre torn, påminner om Markuskyrkan i Venedig

En gammal byggnad med anor från 1300-talet

Till Perigueux och värmen

Idag blev det en riktig transportdag, då vi körde de 39 milen till Perigueux. Solen sken hela dagen och resan gick genom det omväxlande franska lantliga landskapet med åkrar, ängar, skog och en hel del betande boskap. Vackert var det hur som helst. När vi kom fram på sena eftermiddan hade temperaturen gått upp till 25 grader. Härligt! Den högre temperaturen märks också på alla insekter som fastnar på vindrutan och vill följa med till Spanien. Den kommande natten blir den första på länge som vi inte behöver ha på värmaren.

Coosje kör i det vackra franska landskapet

Vid sextiden på kvällen var det dags att gå ut på stan och äta middag, men ingen restaurang hade hunnit öppna så vi gick tillbaka till bilen, kokade potatis, värmde den rökta forellen och korkade upp en flaska Riesling. ”Jättegott!” sa Coosje glatt.

Så här såg dagens resa ut. Vi betalade inte en Euro i vägavgifter idag, så då går vi på restaurang i morgon!

Paray Le Monial, mitt i Frankrike

Idag körde vi nästan bara på inte-betal-vägar till Paray Le Monial, 37 mil blev det. Är det bara inte för mycket vägarbeten och fartgupp går det bra. Våra husbilskollegor Glada Livsnjutare var här för två veckor sedan, tack för tipset! Nu blev det äntligen lite varmare även om det bara var 18 grader som mest, i morgon ska det bli 24 grader. Härligt! Då tar vi fram sommarkläderna och min nyinköpta vintermössa åker längst ner i klädlådan.

Paray Le Monial är en liten stad med en stor kyrka som började byggas redan 973. I stan såg vi mest apotek, glasögonaffärer, två slakteributiker, lite restauranger och så förstås en massa kyrkor. Vi lyckades beställa två omeletter och två glas rödvin på en bistro. Kanske gick det lätt för omeletterna var det enda de hade på matsedeln.

I morgon fortsätter vi till den lika uråldriga som trevliga stan Perigueux i Dordogne, där vi varit många gånger.

Sacre-Caeur och klostret

Bad Waldsee och Freiburg

Gårdagen började blött då vi behövde fylla på vatten och vattenautomaten pumpade ut vattnet med alldeles för högt tryck. Vattenslangen slängde sig som en boaorm som försöker ta sig ur krokodilens käftar. Innan vi fått tag i slangen blev vi rejält blöta från topp till tå. Som tur var sken solen och vi torkade upp snabbt.

Just innan vi kom in i Bad Waldsee efter 28 mils resa, körde vi förbi Hymerfabriken, där vår Tiger för ett drygt år sedan såg dagens ljus för första gången. Bad Waldsee är en trevlig liten stad, även om den inte har några berömda sevärdheter. Hymermuseet är nog den plats som har flest besökare.

I fonden syns rådhuset i Bad Waldsee som byggdes 1428, men såg nog lite annorlunda ut då

Idag fick vi en tidig morgon då Hymerverkstan tog emot husbilen redan klockan åtta, sedan kunde vi hämta den fyra timmar senare med utbytt backkamera. I morse var det kallt igen och jag kunde inte hitta mössan och handskarna som jag ”alldeles säkert” hade packat ner i husbilen, så det var bara att köpa nytt på Lidl. Vi åt en smörgås-lunch i bilen och startade mot Freiburg. Vi körde en sträcka i bergen längs Donau, som här var så smal att jag kunde nästan hoppa över den.

”Här är det fint!” säger Coosje några mil innan Freiburg, när vägen plötsligt lutar brant nedåt och slår knut på sig självt ett par gånger nedför Viertaler-berget innan vi når dalens botten. Framme vid dagens resmål, värdshuset Fallerhof, sydväst om Freiburg hade vi kört 20 mil. I morgon börjar äventyret på riktigt för husbilen Tiger, då vi rullar in i Frankrike.

Här åt vi seniorportioner i kväll. Alltså lite mindre portioner, men ändå tog det två timmar innan vi var färdiga.

Erwin Hymer World

Idag körde vi 25 mil till Erwin Hymer World inte långt från Frankfurt. Här står vi gratis utanför Europas kanske största husbilssäljare. När vi kom fram på eftermiddan fick vi den näst sista platsen, det är otroligt att så många husbilar fortfarande är ute och rullar så här sent på säsongen.

Jag fick lägga undan vinterjackan för på eftermiddan var det 21 grader, men i morgon lär det bli kallare igen. När jag var ute och tvättade bilfönstren kom två damer i lämplig ålder ( pensionärer alltså) fram och började prata. De tyckte väl att det var exotiskt med en viking från Sverige. Vi klarade ut allt om Tysklands trevligaste områden, var man bäst kan köpa sin husbil, Europas väder, flyktingfrågan och annat väsentligt som jag redan glömt. I morgon är det Bad Waldsee, ganska nära Bodensjön, som gäller.

Vi står längst till vänster, Coosje till höger

På cafe’et Upp-och-ner (Auf dem Kopf) fick vi årets godaste kaffe och körsbärstårta

Hannover och Hannoversche Muenden

På onsdag eftermiddag kom vi till vår gode vän Wolfgang och hans Thuy, som bor just utanför Hannover. De bjöd på en typisk vietnamesisk hönsnudelsoppa till middag, sen satt vi och pratade länge. Igår hade vi en solig och perfekt dag i Hannover, som anses vara Tysklands stad ”lagom”. Vi köpte sju böcker hos en av Tysklands största bokhandlare, så nu har vi läsning åtminstone till jul. Stan är lika stor som Göteborg, saknar Göta Älv men har en tunnelbana i stället.

Här står vi på landet utanför Hannover tillsammans med ett gäng hönor som just gått hem till sig för kvällen

Ett höghus i Tysklands mest lagom stad

Idag rullade vi söderut ett par timmar och kom till Hannoversche Muenden, en urgammal liten stad fylld med präktiga fackverkshus, ett rennesans rådhus och lite annat kul. Alexander von Humbolt (mannen som uppfann naturen!) anser att den här stans läge är bland de sju vackraste städerna på denna jorden. Nu på kvällen kommer flera desperata husbilar till den fulla ställplatsen, två försökte stänga in oss så vi inte skulle kunna köra iväg i morgon. Då rullar vi mot Wertheim, öster om Frankfurt.

 Stans fina rådhus, på sommaren är torget fyllt av uteserveringar

Den övertäckta nygamla bron från ställplatsen mot centrum

Tack Marie för att du hjälpte mig att lägga in bilderna!

Först Monty Python, sedan Schleswig

Gårdagens danska sommardag med nitton grader byttes idag ut mot blåst och höst.

Dagen började med lite Monty Python-känsla i Hymerverkstaden: Damen i kundmottagningen ville inte förstå att vi ville få två garantireparationer (bl a backkameran) gjorda, fastän det stod tydligt i hennes papper. Efter att jag härmat John Cleese (bentricket) ett tag sa hon OK. Efter några timmar ringde hon och meddelade glatt att bilen var klar och allt åtgärdat. Bra, tänkte jag, betalade och tackade så mycket.

När jag backade ut bilen var backkameran helt svart, alltså fortfarande trasig. Tillbaka till kundmottagningen, som hämtade mekanikern som hade gjort jobbet. Han hoppade in i bilen, tryckte på lite knappar och sa stolt ”Rueckfartkamera!” Då den fortfarande inte fungerade sa han på tyska: Nej, en ny måste beställas och det tar minst fyra dagar.

Schleswig är en trevlig liten stad, där vi står på den välordnade ställplatsen vid hamnen. Stan har en kyrka med det högsta tegeltorn jag någonsin sett. Under de senaste dryga åttahundra åren har kyrkan bytt byggnadsstil åtskilliga gånger, allt från romansk till idag nygotisk stil. Inuti finns vackra valv och mängder av andra saker att se på. I morgon rullar vi till Hannover.

Igår i Varberg, idag i Flensburg

Vi kom till Varberg igår för att ta färjan till Grenå i morse. Allt fungerade bra, förutom att när jag skulle lägga till en bild till gårdagens blogginlägg kraschade hela bloggen och det blev inget inlägg. Vi kom till Grenå vid 13-tiden och rullade söderut i det fina, danska sensommarvädret. Våra förkylningar har blivit mycket bättre i värmen, 17 grader.

Igår körde vi bara 8 mil och idag 24. Lagom korta etapper och det känns bra att vara iväg på riktigt. Vi står nära Scandinavian Park, utanför Flensburg, som är ett stort varuhus med varor och priser anpassade för den danska och svenska marknaden, alltså stor omsättning på drickbara varor. Vi köpte en hel flaska rödvin.

Hoppas ingen långtradare-kylbil ställer sig nära oss i natt, för deras kylmaskin startar var 20:e minut och kan väcka döda. I morgon bitti ska vi till Hymerverkstan för att få några garantifel fixade om de har alla delar hemma. Till nästa blogginlägg ska jag försöka lägga in foton igen!

Dan före dopparedan ......

”Varför ska vi åka härifrån?” frågar Coosje dan innan vi ska rulla söderut. Vi kommer hem på eftermiddan och solen lyser vackert in genom de stora balkongfönstrena, och vi ser rakt fram över båthamnen och Masthuggskyrkan till vänster. Ja, det kan man verkligen fråga sig en så här fin dag.

Idag gjorde vi de sista förberedelserna inför avresan i morgon: packa kläder (men inte för mycket), ladda mobilerna och paddan och kolla att alla sladdarna är med, kolla att solglasögonen och badbyxorna är med, och framförallt se till att vi har mat och dricka för de första dagarna.

Vi tömde kylskåpet lite för tidigt inför resan, så vi fick gå ut på restaurang och äta middag de två sista dagarna. Gott, men nu längtar jag efter lite tapas!

Förberedelser

Vi köpte biljetter till färjan Varberg - Grenå för några veckor sedan. Jag har tagit kopior av passen, körkorten och bilpappren och lagrat dem i "molnet", så de alltid finns tillgängliga. Vi tar bara med oss lite mat vid avresan, eftersom vi gärna köper mat i de länder vi kör igenom. Coosje tar med sig stora boklådan för hela vintern och jag tar med mig min lilla radiostyrda helikopter som ska få lufta sig i värmen söderut. Nu får vi fina middagar när vi äter det som finns kvar i kyl och frysen, då vi startar kan inte ens en mus hitta något ätbart.

På söndag eftermiddag den 15:e oktober startar vi resan söderut, för att övernatta i Varberg och ta färjan till Grenå nästa morgon. Det första stoppet på vår resa söderut blir Hymerverkstaden utanför Flensburg, som ska täthetsprova husbilen och laga en lampa ovanför bordet och backkameran på garantin. Sedan vet vi bara att vi åker söderut där det verkar vara trevligt och varmt!