Dia de Andalucia, Salobrena

I morse gick solen upp på en klarblå himmel och dagen var som gjord för en fest. Av en ren tillfällighet är det Dia De Andalucia idag, alltså Andalusiens nationaldag. Spaniens regioner är ganska självstyrande sedan början av 1980-talet och har egna parlament. Klockan elva marscherade en stor ungdomsorkester med mest mässingsblås och trummor till festplatsen, där vi satt i solen utanför festtältet.

Klockan tolv var det dags för orkestern att klämma i med Andalusienhymnen på högsta volym. På podiet står polismästaren i stram honnör och medaljer tillsammans med sina mer civila medhjälpare. Den grön-vit-gröna flaggan rullas ut, och småbarnen viftar med sina lika grön-vit-gröna små pappersflaggor. Vi står alla upp och känner oss delaktiga i något viktigt. Polismästaren behöver inte säga något, men gör djupast intryck av alla deltagare.

Ett entimmes Flamenco dansprogram med deltagare i alla åldrar och storlekar genomförs till den härligt lågintensiva spanska musiken. De allra yngsta barnen ägnade sig mest åt Flamenco-hoppa-och-skutta. En fin föreställning, där jag bara saknade Carmen och Tjuren Ferdinand.

I den här delen av Spanien får man alltid tapas gratis, när man beställer öl eller vin på restaurangerna. Också serveringar som på utsidan ser enkla ut, serverar väldigt goda tapas. Det här stället tillhör den stora Supersol mataffären, men har en blygsam entré i den svarta dörren. Här har vi ätit de allra godaste tapasen.

Dags för lite blommor på marken och på berget.

Trafikkaos i Salobrena

Efter lunchen gick vi ner på stan lagom till att skolan skulle sluta för dagen. Alla föräldrar som ska hämta sina barn gör att det blir kaos mitt i stan, så en polis får dirigera trafiken och se till att föräldrar och barn kommer säkert över till andra sidan gatan.

I butikerna förstår vi inte alltid vad vi köper. Häromdagen skulle vi köpa olivolja. Flaskan fick inte vara för hög, för då får den inte plats på hyllan. Så vi köpte en lite lägre flaska olivolja, som visade sig vara en sprayflaska. Vid första användandet sprutade den ner matbordet ordentligt, men nu när vi kan hantera den är den både praktisk och kladdfri. Kan rekommenderas!

Idag köpte vi tandtråd, som visade sig vara tandtråd speciellt gjord för löständer. Kanske har vi användning för den om tio år!

Vi har vackra solnedgångar över havet framför oss. Våra unga (under 65 år) engelska husbilsgrannar tar varje kväll fram solstolarna och stirrar på solnedgången, som om den är en helt okänd företeelse hemma i England.

Dags för bläckfisk

Tidigt på förmiddan kom en glad svensk husbilskollega och visade en bläckfisk direkt ur havet. Nu är den kokad, och ska dessutom friteras till middagen.

På vår eftermiddagspromenad såg vi det här märkliga trädet, ca tre meter högt och stammen är ca tio cm bred.

Vi går uppför byns trappor till borgen.

Ju högre upp på berget man kommer, desto mer hus finns till salu.

Väl uppe vid borgen hade den stängt för siesta.

I förgrunden syns den nyanlagda parken som leder mot havet. Nära stranden skymtar husbilarna och några spanska bilar,  vars folk sitter på stranden hela dan och äter medhavd mat. 

Andra dagen i Salobrena

Idag städade vi husbilen på förmiddagen och jag klippte tånaglarna efter att de varit blötlagda en timme. Efter lunch gick vi ner på stan, först förbi den nyanlagda parken och sedan längs bergets södra sida.

Entrén till kinaaffären ser anspråkslös ut, men inne i butiken finns allt en människa kan önska sig. Vi köpte en kastrull.

Caféet vi besökte nästan dagligen förra året under sex veckor hade stängt för ombyggnad. Coosje och jag tyckte att det var perfekt som det var, så där finns inget att förbättra! I stället gick vi till granncaféet som inte år lika trevligt, men priserna var bara hälften så vi blev ändå nöjda.

Turistbyrån hade stängt som vanligt när vi går förbi, men idag bara 30 minuter enligt en skylt på dörren.

Kommunhuset ligger vackert vid ett litet torg.

Det här trädet var fyllt av tjattrande, små, gröna papegojor. Jag kunde inte se en enda, fastän jag stod under trädet och kollade.

På hemvägen gick vi förbi borgens västra sida. När vi kommit tillbaka till husbilen satte vi oss i solstolarna och trivdes. Till middag stekte jag de kanske godaste pannbiffarna någonsin. Det här är nog vår favoplats nr 1 i Spanien. 

Salobrena igen

Efter en trevlig vecka i Nerja med min bror och hans fru kör vi 38 km tillbaka till Salobrena, där vi stod innan Nerjaresan. Vi möttes av tre husbilar vi känner sedan tidigare. Vi tog alla våra solstolar och satte oss i en rad längs strandlinjen och hör de små vågorna slå mot stranden medan solen gassar härligt varmt. Vi är alla rejält solbrända och ser välmående ut efter en lång tid här nere på den spanska sydkusten.

Idag tog vi det lugnt som riktiga pensionärer. Sitter och pratar, dricker och äter något gott och mår bra i solen. Några doppar sig i havet, och paret från England paddlar en stund med sin uppblåsbara kanot. Vi bjuder alla på glasspinnar från frysen. Ibland bubblar havet av småfisk som försöker undgå större rovfiskar som attackerar underifrån. Vi avslutar dagen med två rundor sifferkubb.

Idag lagar vi mat för första gången på en vecka. Till efterrätten säger Coosje om apelsinen vi äter: ”Jättegott!”

En dag i Nerja

Idag stannade vi kvar i Nerja och levde ett stillsamt liv som goda pensionärer. Tillsammans med min bror och hans fru gick vi ner till stranden, letade snäckskal, gick med fötterna i vattnet och bara trivdes. Snart gjorde hungern sig påmind, så det var bara att gå till närmsta restaurang, som serverade god mat som alltid i Spanien. Trots att väderprognosen hade lovat moln och lite kallare, kom solen fram och värmde oss rejält.

Vi gick till Europas Balkong för en kopp kaffe och glass. Det är här det mesta händer i Nerja. I palmerna sitter de gröna, små, papegojorna och samtalar ivrigt, även om vi bara hör ett högt 

tjatter. De är nästan omöjliga att få syn på,

Ingen gata är för smal för en bil.

Den här blomaffären säljer både ”naturliga” och andra blommor, alltså av plast, tyg eller papper. 95 % av blommorna är av den andra typen och köps ofta för att läggas på gravar och pryda dem under en längre tid. 

I morgon lämnar både vi och min bror med fru den här trevliga staden. Vi rullar vidare österut och de andra hem till U.S.A. 

Malaga

Idag körde vi till en av världens äldsta städer, Malaga, som har en 3000-årig historia ända från fenicierna. Vi gick längs den slingrande gåvägen 120 meter upp till den urgamla borgen. Entrén ligger vid bildens röda markering. Svettigt i solen, men som tur är fanns det flera vätskekontroller med vattenflaskor för 1,20 €.

Från borgens torn har vi en härlig utsikt mot stan och havet.

På vägen ner till stan finns lägligt nog en gångtunnel, som tar oss till den romerska amfiteatern ......

..... där utgrävningarna pågår sedan många år.

Katedralen som började byggas 1530 och blev nästan färdig 200 år senare. Idag är den inte heller helt färdigbyggd.

Torget vid den stora affärsgatan Larios slut håller på att återställas efter en musikfest. 

På väg tillbaka till bilen och parkeringshuset Cervantes gick vi på den här trevliga palmalle’n.

Alhambra

Vid tiotiden på morgonen körde vi fyra i hyrbilen till Granada för att titta på Alhambra. Resan dit gick snabbt på bara en timme i det fina vädret. Fast det blev kallt på drygt 800 meters höjd, bara tolv grader. Jag hade förberett mig med dubbla tröjor, så det gick ingen nöd på mig.

Framme vid biljettkassorna blev det kaos, då det för alla var svårt att hitta rätt kö, och det var omöjligt att höra vad personalen sa, eftersom en betongbilningsmaskin dränkte allt ljud i ett tjutande oväsen. Men vi kom in på området efter en halvtimme, och blev på bättre humör allt eftersom solen värmde upp oss. Utan legitimation kommer ingen in på området. Entrébiljetten är personlig och har namnet inskrivet.

En av Nasrid Palatsets innegårdar..

Försvarstornen åt norr. De byggnader man ser, påbörjades under 1200-talet.

De förfinade detaljerna i mosaiker och annat glädjer oss alla. Jag såg bara två bilder som föreställde människor.

Sierra Nevadas snöklädda toppar syns tydligt. 

Alhambra är mycket större än Alcazar i Sevilla, som Coosje och jag tycker är ännu mer raffinerat och utsökt. Som helhet blev det en lyckad dag som avslutades med middag vid stranden i Salobrena. 

Mijas Pueblo

Igår kväll kom polisen till ställplatsen i ”grusgropen” och kollade att ingen campade där. En svensk husbil hade hängt ut tvätten under markisen och hade lite saker på marken, så han blev det första offret. Han blev så nervös att han körde iväg i full fart med markisen fortfarande ordentligt utfälld! Undras hur långt han kom innan han märkte sitt misstag? Av kanske 25 husbilar var vi bara 8 som stod kvar över natten. I morse tyckte vi att det var dags att byta plats efter tre nätter i ”grusgropen”.

På förmiddagen följde vi med min bror och hans fru i deras hyrbil till Mijas Pueblo, som är en av de ”vita byarna” och ligger på drygt 400 meters höjd i bergen ovanför Fuengirola. Under romartiden hette samhället Tarmina. Vi var där också i januari.

Här finns det mesta en liten by kan ha: kyrka, tjurfäktningsarena, ett gytter av smala gator och små torg, och inte minst en vacker utsikt över havet och bergen.

Kapellet från 1600-talet är delvis inbyggt i berget.

Den stora kyrkan har en vacker fondvägg med det mesta i guld.

Picasso sitter och väntar på att få ny inspiration.

Det blommar vackert också i Mijas Pueblo. Det fina vädret ska hålla i sig länge, härligt!